Slutsamtal inför remiss om nytt fiskesystem

Havs- och vattenmyndigheten har för avsikt att i början av oktober presentera en remiss med förslag till ett nytt fiskesystem, vilket är tänkt att den 1 januari 2017 ska ersätta det nuvarande.

Samtalen som ägt rum mellan myndigheten och producentorganisationerna (och andra intressenter) går nu in i sin slutfas.

Ett sammanslaget möte för fisk och kräfta planeras till den 14 september och två skilda möten för räka respektive östersjön till den 16 september. Veckan efter blir det ett samrådsmöte med övriga intressenter, såsom kommuner, länsstyrelser, fisket m fl. Ett sista stormöte med representanter för producentorganisationerna kommer också att avhållas innan remissen läggs.

Havs- och Kustfiskarnas PO (HKPO) har tidigt lagt förslag till en enklare lösning för att klara av utmaningen som följer på reformen av landningsskyldigheten. HaV bestämde sig dock för att utreda ett system med mer långtgående individuella fördelningar, något som vi menade ändå inte löste många av problemen, särskilt beträffande fisket i Västerhavet som har brist på kvoter för en del arter. Men nu har samtalen ägt rum under våren och sommaren och HKPO:s ambition har hela tiden varit att utifrån HaV:s beslutade inriktning vara konstruktiva och söka finna de bästa lösningarna för våra medlemmar i det nya systemet.

En grundläggande princip för HKPO:s arbete är att fiskaren ska kunna fortsätta sitt traditionella fiske utan att tvingas in i en köpkarusell som i så fall skulle slå ut många fiskare. För att kunna uppnå detta är inte enbart fördelningar svaret, utan det måste bland annat till en ökad selektivitet i redskap med förekomst av stora bifångster. Det mest selektiva skaldjursfisket med rist får inte stoppas för att bifångsterna tas i dåligt selektiva redskap. Utöver detta har många andra frågeställningar, avgörande för våra medlemmars framtida fiske, förts fram i samtalen.

Att möjliggöra för nyetableringar är också en viktig del i att kunna bevara ett lokalt fiske med levande kuster och fiskehamnar i framtiden. Risk för nyttjande av bulvaner gör att frågan inte är helt enkel, men måste få en lösning.

HKPO har tillsammans med HaV och andra PO diskuterat principer för hur fördelningarna ska ske, med en historisk fångst 2011-2014 som grund. HaV har också under 2016 fattat beslut om att fördela pelagiska kvoter i Bottenhavet enligt dessa fördelningskriterier. Ingen hänsyn togs vid tillfället att torskfiskare i Östersjön med ens fråntogs en tidigare fiskerättighet.

Havs- och Kustfiskarnas PO begärde därför (som enda PO) att även torskfisket med trål i Östersjön behöver fördelas till 2017, och då efter samma principer som i andra områden. Andra PO som ivrigt har arbetat för fördelningar för 2017 i Västerhavet och av sillen i år i Bottenhavet, hävdade samtidigt att östersjötorsken skall undantas och hanteras annorlunda. Under alla år som frågan diskuterats har inställningen varit att vid en eventuell fördelning så ska den baseras på en ransontrappa och inte på historik. Något som i så fall innebär att många båtar får först en historisk tilldelning i Västerhavet och/eller i Bottenhavet, därefter också en torsktilldelning i Östersjön, fast utan motprestation. Det behöver knappast påpekas att motsvarande fördel inte föreslås för de inlåsta trålfiskarna i Östersjön.

HaV fattade till sist beslut om att även fördela östersjötorsken till 2017, vilket presenterades vid ett systemmöte i juni. Beskedet kom uppenbart oväntat för flera PO. Från att de visat på ett ringa intresse för utsattheten för det traditionella östersjötorskfisket vid en utebliven fördelning, samtidigt som fiskare i andra områden ges möjlighet till att planera för sitt fiske, gick de nu i rask takt till att under sommaren hålla flera möten om saken. HKPO  beskylldes för att bojkotta dessa möten. Och visst, vi finner inget seriöst i hur övriga PO agerade i frågan, så intresset var svalt. Men sanningen är att HKPO som organisation aldrig fått någon inbjudan, den har vänt sig till enskilda fiskare. Kan detta möjligen vara en bojkott av HKPO som organisation?

HKPO:s medlemmar har beslutat att deras talan ska föras genom valda företrädare för vår organisation. Här kommer vi till ett uppenbart problem i förhållande till en PO som ofta säger sig ha 300 medlemmar. Må så vara, men vilka är de? Vilka fiskare representerar denna PO i systemsamtal och i andra sammanhang? Uppgifter om detta saknas på föreningens hemsida, trots att de numera är en erkänd PO. Har ens PO:s egna medlemmar vetskap om vilka alla är?

Det blir konstigt när vi har östersjöfiskare från andra PO som står bakom våra förslag, och som motarbetas i den egna PO:n. OK, alla kan inte vara överens om allting, och den långa och snåriga organisationsprocessen har skapat en del underligheter. Men det känns som att arbete i en slags skuggvärld om vi inte har en öppenhet i detta – vilka som är en PO:s uppdragsgivare. En viktig aspekt av saken är att myndigheter eller andra intressen för närvarande saknar kunskap om hur många fiskare som valt att ställa sig helt utanför fiskets organisationer.

HKPO kommer nu att begära ut en fullständig medlemsförteckning från PO:n med hänvisning till nedanstående lagparagraf.

TL

———

Så här står det i den moderniserade lagen om ekonomiska föreningar angående skyldighet att tillhandahålla en medlemsförteckning:

6 §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Styrelsen ska föra en medlemsförteckning. Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen.

Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om 1. varje medlems namn och postadress samt, i förekommande fall, att medlemmen är en investerande medlem, 2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen, 3. det antal medlemsinsatser som medlemmen deltar med i föreningen, 4. det sammanlagda beloppet inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen, och 5. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.

Medlemsförteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatiserad behandling eller på annat liknande sätt.

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. (vår understrykning) Om förteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen. Lag (2016:108).

 

HaV inför nytt system för att säkerställa datainsamlingen från fisket

I höst blir det förändringar inom ombordprovtagningen. Det nya systemet förtydligar myndigheternas och yrkesfiskets ansvar för att samla in information från fisket. Fiskare som väljs ut för ombordprovtagning blir nu ansvariga för att komma överens om tidpunkt med SLU.

Läs mer på Havs- och vattenmyndighetens hemsida:

https://www.havochvatten.se/5.708e6910156c6b999324f613.html

 

 

Fleråriga planen för Östersjön publicerad

Den fleråriga planen i Östersjön är gällande för torsk, sill/strömming, skarpsill och för det fiske som nyttjar dessa bestånd, samt för bifångster av plattfisk i detta fiske.

Förordningen kommer direkt påverka vissa förvaltningsfrågor; bland annat upphävande av sommarstoppet i område 25-28 och upphävande av begränsning till ett redskap ombord vid fiske efter torsk,  toleransmarginal vid osorterad fångst (ej längre artvis), utsedda hamnar och regler kring förhandsanmälan.

Förordningen är bindande och direkt tillämpbar i alla medlemsstater och träder ikraft femte dagen efter publicering, vilket ägde rum den 15 juli.

Havs- och vattenmyndigheten har för avsikt att återkomma med mer information. (Uppdatering har nu lämnats):

Beslut om ny flerårig plan torsk

Hela planen kan läsas här:

eur-lex.europa_östersjöplan

 

 

WWFs fiskguide inspirerar till ny färgmärkning

 

Världsnaturfonden WWF presenterade i början av maj fiskguiden för 2016, en lista med olika fiskarter märkta med rött, gult eller grönt enligt WWFs egen bedömning av arternas tillstånd. Publikationen är en lysande affärsidé som vunnit stort genomslag i svensk media och ger uppmärksamhet åt Världsnaturfonden WWF.

Informationen som delges konsumenten i fiskguiden brister dock på några punkter som vi i fiskenäringen menar är angeläget att rätta till.

Vi har därför spånat på att komplettera WWFs lista så att konsumenten tillhandahålls en mer fullödig och aktuell information. Det ska genast sägas att förslaget ifrån näringen ännu inte är helt genomarbetat, men att i likhet med fiskguiden använda färgpennor är inte alls fel, och väldigt slagkraftigt.

Några grundbultar har mejslats ut. En tanke är att vi befinner oss i en demokrati där statliga fiskförvaltande myndigheter har i uppdrag att värna om resurserna i havet så att de nyttjas i enlighet med EU:s omfattande regelverk, och med hänsyn taget till ”försiktighetsprincipen” vid förvaltningen. Myndigheten har alltså tilldelats ett ansvar. Till sin hjälp i regleringen har de forskare (SLU) som tillhandahåller de vetenskapliga underlagen samt en väl utbyggd kontrollapparat tillsammans med en arsenal av straffåtgärder för fisket, sanktioner, prickar, fiskestopp, mista fiskelicensen, rättegång osv. Hela denna vidsträckta apparat kostar en hel del skattepengar och bör således ha betydelse också för Sveriges fiskkonsumenter. Om så inte skulle vara fallet är Världsnaturfonden WWF bra mycket billigare att lita till, förutsatt att förvaltningen då kan skrotas eller krympas.

I fiskenäringens förslag till färgmärkning håller vi oss för åskådlighetens skull till Östersjön i nedanstående exempel.

  1. När EU fattar beslut om nedskärning av kvoten på torsk, något som gäller för 2016 i Östersjön, då ska genast beslutet GULMÄRKAS för att visa konsumenten att ”försiktighetsprincipen” nu råder inom torskfisket. Beslutet kan lämpligen presenteras på en presskonferens. På så vis kan konsumenten omedelbart utan onödig oro äta den torsk som saluförs. Skulle kvoten istället skrivas upp på grund av att beståndet har ökat då ska beslutet GRÖNMÄRKAS.
  2. Om yrkesfisket, kanske på grund av alltför få kvarvarande aktiva båtar, inte kan fiska upp den GULMÄRKTA sänkta torskkvoten, något som har skett under senare år i Östersjön, då kan istället fisket GRÖNMÄRKAS för att visa att fångsterna omfattas av en ännu mer försiktig ”försiktighetsprincip”. Skulle det visa sig att den torsk som trots allt fångas är alltför liten och mager (enligt WWF) skulle man kunna RÖDMÄRKA sillen och skarpsillen så att torsken får en bättre tillgång till föda.
  3. När EU eller Havs- och vattenmyndigheten fattar beslut om ett fiskestopp ska torsken i området under den tid som stoppet gäller RÖDMÄRKAS. På detta vis ges klara och aktuella besked till konsumenten att under ett fiskestopp kan torsken inte saluföras.

Fördelen med fiskets kompletterande märkningssystem är att konsumenten hela tiden hålls uppdaterad om beslut baserade på forskning och ansvarstagande. WWFs lista i all ära har trots allt den nackdelen av att de i bästa fall beskriver förhållanden som redan är kända och där åtgärder redan har vidtagits.

En fortsatt ofullständig information innebär att Sveriges konsumenter lockas att avstå från en produkt som är helt okey att konsumera. Fortfarande fångas samma mängd fisk men exporteras istället till andra av EU:s medlemsstater där fiskguiden inte har fått samma genomslag. I Sverige tuggar vi glatt vidare på den alltid helt dominerande importerade fisken.

Nu finns det risk för att WWF blir sura på oss om vi använder deras färgpalett. Vi har tänkt på det. Världsnaturfonden WWF har en väldigt viktig roll för att värna vår miljö. Därför vill vi gärna i all välmening tipsa WWF om hur de kan bli mer effektiva i sitt arbete genom att bygga ut sin märkning till att omfatta andra verksamheters påverkan på fiskbestånden och miljön i våra hav och sjöar. Ett bekymmer kan förstås bli att de då riskerar stöta sig med kapitalstarka krafter som verkligen inte är enkla att tas med. Men uppgiften är viktig, för även om yrkesfisket efter fisk och skaldjur i Sverige blir borta skulle detta inte påverka miljön i havet på ett avgörande sätt. Här finns alltså en reell möjlighet för Världsnaturfonden WWF att göra skillnad:

  1. Produkter från industrier och processer som släpper ut avfall som påverkar vår havsmiljö och medverkar till döda bottnar runt våra kuster, med följden att viktiga uppväxtområden för småfisk har försvunnit, ska RÖDMÄRKAS. Konsumenten kan då välja om de vill vara med och rädda en framtida tillväxt av fisken och bidra till levande havsbottnar och kustmiljöer.
  2. Produkter från industrier och processer som i hög grad renar utsläppen och har ett pågående arbete med sikte på en utsläppsnivå närmare 0 kan GULMÄRKAS tills de har uppnått målet.
  3. Produkter från industrier och processer som inte har någon påverkan på vattenmiljön och djurlivet i hav och sjöar ska GRÖNMÄRKAS. En del kanske menar att de istället skitar ner på land och i luft. I så fall kan de starta upp en egen lista där dessa produkter då kan RÖDMÄRKAS.

Idén med färgpennor och listor är helt enkelt briljant och behöver användas mycket mer i vårt samhälle. Det är ett snabbt och effektivt sätt att kommunicera, behöver inte följas av jobbiga analyser och ansvarstagande. Fast här måste vi inom yrkesfisket lägga band på oss och hålla oss till det som angår den egna näringen. Vårt förslag behöver filas mycket mera på. En viktig pusselbit som saknas är hur märkningen ska finansieras med tanke på det stadigt minskande antal fiskare som mer aktivt bedriver fiske efter skaldjur och fisk.

Yrkesfiskarna är i själva verket så få idag att de knappt märks om de så placerades flaggviftande i Globen. En försvårande omständighet är, som alla säkert förstår, den röd-gul-gröna fiskguiden som sänker lönsamheten i fisket då en allt större andel av fångsten går på export till industriändamål istället för att saluföras på färskmarknaden i Sverige.

En möjlighet är givetvis att vädja till allmänheten, fast där riskerar vi kollidera med WWF och konkurrera om bidragsgivarna. Inte helt lyckat, kanske. En annan idé kan vara att starta upp ett certifieringsorgan för miljömärkning (SFISK?). Fast istället för att certifiera vart och ett fiske, eftersom alla ändå måste bedriva fisket i enlighet med de regler som ansvariga myndigheter utfärdat, så kan vi istället certifiera själva förvaltningen av fisken. Mycket effektivare då förvaltningen trots allt bär det fulla ansvaret och helt bestämmer i fiskets alla delar.

Fast vi kanske inte ska förvänta oss så mycket pengar därifrån heller till vår färgglada konsumentmärkning. Men fiskarena skulle i vart fall kunna spara en himla massa pengar genom att slippa undan andra kostsamma miljömärkningar som påtvingas näringen genom en miljövariant på ”Ett erbjudande du inte kan tacka nej till”. Världsnaturfonden WWF GRÖNMÄRKER per automatik en fisk som är miljömärkt (MSC, ASC, KRAV), oavsett hur RÖDMÄRKT den än varit tidigare. En miljöcertifierad Havs- och vattenmyndighet vore därför mums – den verksamheten är ju skattefinansierad.

Här nedan redovisas några av dem som är delaktiga i att diktera villkoren för det svenska fiskets utveckling (år 2013 var yrkesfisket färre än 1300 licensierade, varav nästan 300 inaktiva):

Världsnaturfonden WWF, EU-instutitioner; Kommissionen, Parlamentet, Rådet, Näringsdepartementet, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten, forskningen (SLU, ICES) med flera.

Fiskenäringen ska nu fundera vidare kring en eventuell märkning med signalfärger, eller så kanske vi hittar på något helt annat.

Kom gärna med förslag, det brådskar – yrkesfiskarna håller på att dö ut!

TL

Svenskt yrkesfiske 2020 – ny strategi presenteras

Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten beskriver i ett pressmeddelande målsättningen med strategin:

År 2020 ska det svenska yrkesfisket vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart.
Det ska vara enklare regler för företagen inom yrkesfisket, yngre ska våga satsa på fiskeyrket och vi har levande kustsamhällen. Detta är några av delarna i strategin ”Svenskt yrkesfiske 2020” som Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten tagit fram tillsammans.

http://www.jordbruksverket.se/pressochmedia/nyheter/nyheter2016/saskayrkesfisketmotaframtidennystrategiforsvensktyrkesfiske.5.41f741bc1544fb31e2c8d908.html

Strategin ”Svenskt yrkesfiske 2020” i sin helhet kan laddas ner här:

Svenskt yrkesfiske 2020

 

Rapport från SLU om projekt 2015

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har färdigställt och rapporterat till Havs- och vattenmyndigheten samt Jordbruksverket de projekt för ett selektivare fiske som varit finansierade av 2015 års medel. Det är dels en tjock slutrapport inkluderat alla projekt samt ett faktablad för varje projekt:

http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/selektivt-fiske/

I högerspalten finns en rubrik “projekt 2015”

Här är direktlänken till pdf-dokumentet:

http://www.slu.se/Documents/externwebben/akvatiska-resurser/publikationer/Aquarapporter/2016/Aqua%20report%202016_8%20Selektivt%20fiske_small.pdf

 

Samtal med HaV om nytt fiskesystem – och debatt i Svd

Havs- och vattenmyndigheten har kallat fiskets organisationer, HKPO, SFPO, STPO, SPFPO, till samtal om ett nytt fiskesystem som är anpassat till att klara landningsskyldigheten (LS). HaV driver arbetet som ett projekt: Fördelning av fiskemöjligheter inom ramen för landningsskyldigheten. Ett första planerings-möte har redan ägt rum och nästa möte blir den 4 mars. HKPO har för det kommande arbetet valt ut vilka som ska representera medlemmarna i varje fiske; räka, kräfta, fisk och östersjöfisket.

I en debattartikel som publicerades i Svenska dagbladet den 19 februari framför författarna Jan-Olof Larsson, riksdagsman (S) och Mathias Ivarsson, ordförande i SFPO:s räkkommittè. att ”Fiskekvoter bör bli individuella”.

De beskriver en tydlig målsättning med det nya fiskesystemet:

Det är dock viktigt att inte kapitalisera fisket och riskera att endast ett fåtal större båtar finns kvar. Vi måste utforma ett system utefter dessa fiskens förutsättningar och inte kopiera något annat system. Vi från politikens såväl som näringens håll vill se en varierad flotta som är utspridd över hela Sverige och som bidrar till en levande kust och skärgård. Det är därför viktigt att i utformandet av ett system med individuella kvoter ta den regionala aspekten i beak­tande och se till att fartyg inte koncentreras till ett fåtal områden. Vi har båda två varit engagerade i fiskets process för att garantera en lokal förankring i de förslag som togs fram.

När ett nytt system tas fram är det viktigt att både näringens och regionala åsikter beaktas så att de poli­tiskt ansvariga i kommunen och regionen blir ­tvungna att ta sitt ansvar för en viktig fiskerinäring i sin bygd. I norra Bohuslän, Halland och Simrishamnsområdet har kommunerna visat att de är ­beredda att värna och utveckla fiskenäringen på ett sätt som skall gynna både näring och bygden. Ett nytt system inom fiskeförvaltningen måste också gynna de ungdomar som är villiga att satsa på yrkesfisket och ge rimliga förutsättningar för nyrekrytering.”

Havs- och Kustfiskarnas PO är positivt överraskad av att Mathias Ivarsson i flera stycken nu verkar delar samma målsättning som HKPO sedan länge har fört fram, t.ex. att inte kapitalisera fisket, fiskare skall inte behöva skuldsätta sig för att fortsatt kunna bedriva sitt traditionella fiske, bevara en varierad flotta runt Sveriges kuster med levande fiskehamnar och kustbygd. Vi är särskilt glada eftersom det tidigare har hörts helt andra tongångar ifrån Mathias Ivarsson närstående organisationer.

Vad som bekymrar oss är att det sviktar i analysen av hur målen ska förverkligas. För att nå upp till dessa måste det till ett mycket varsamt handlag när ett nytt fiskesystem nu ska tas fram. Att författarna då vill införa ”individuella kvoter” som en lösning för att klara målen och landningsskyldigheten, måste väl ändå vara en lapsus – eller är det medvetet? Normalt används begreppet i samband med ITQ – ett system som inte kan existerar i harmoni med den ambitiösa målsättningen, t.ex. att inte kapitalisera fisket.

Om författarna däremot avser en tillfällig fördelning under året av individuellt tilldelade fiskemöjligheter (en term som HaV använder), så är det fullt möjligt, men ändå inte helt enkelt, att med ett sådant system skapa lösningar som kan klara de uppsatta målen i artikeln.

Faktum är att redan dagens system är en form av individuellt tilldelade fiskemöjligheter. En enskild fiskare får inte fiska mer än vad han tilldelats för en period, detta är straffbart. Vad som ändå gör att systemet nu måste förändras är landningsskyldigheten. Alla kvoterade arter som fångas i ett fiske måste föras iland när LS efterhand införs och är fullt genomförd år 2019.

Men det största problemen återfinns inte främst i det huvudsakliga fisket efter s.k.målarter som så illusoriskt lyfts fram i debattartikeln: torsk, kräfta och räka. För västerhavets del är torsken visserligen ett bekymmer med dagens kvoter som inte är anpassade till den verkliga förekomsten. Dock förväntas en kvotuppskrivning i samband med att torsken ska ingå i landningsskyldigheten. De ekonomiskt viktiga arterna kräfta och räka, vilka är en betydande del av västkustfisket, har kvoter idag som kan förvaltas och fördelas på ett bra sätt.

De stora svårigheterna med landningsskyldigheten ligger i hantera de arter som i flera fisken fångas som oönskad bifångst, såsom tunga och vitling m fl. Sverige har besvärande små kvoter på de flesta av dessa arter. Problemet går inte att klar ut genom en individuell tilldelning, det blir för få fiskar åt var och en. Här måste det till andra lösningar för att fisket efter målarterna inte ska stoppas i förtid; förbättrad selektering, undvikande av fiskeplatser, kvotbyten (mellan länder), kvothöjningar som i någon mån kompenserar för tidigare tvång på utkast, m.m.

Alla dessa problemställningar och en hel del fler, ska nu diskuteras i samråd med Havs- och vattenmyndigheten. Arbetet ska utmynna i en remiss från myndigheten senare i år.

Då det enbart är Mathias Ivarsson, ordförande i SFPO räkkommitté, som från SFPO:s sida har undertecknat debattartikeln – ett inlägg som ändå behandlar avgörande frågor vilka berör hela det svenska fisket, så väntar vi nu med intresse på om även ordföranden i SFPO och övriga kommittéer ställer sig bakom den målsättning som författarna i texten ovan vill se förverkligad.

 

Debattartikeln i SvD:

http://www.svd.se/fiskekvoter-bor-bli-individuella/om/naringsliv:debatt

Uppdatering:

Vårt inlägg har rört upp känslorna på bloggen Njord, så till den milda grad att skribenten haft uppenbara svårigheter med att ta till sig texten. För den intresserade läsaren länkar vi här:

http://fiske.zaramis.se/2016/03/13/hkpos-tommy-lang-visar-att-han-total-missforstatt-overforbara-fiskerattigheter/

 

 

 

Välkommen till hkpo.se

Hemsida för Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation

P1020644

Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation Sverige ek. för. är av Statens Jordbruksverk en erkänd producentorganisation, vilket innebär att föreningens verksamhet omfattas av EU:s regelverk på fiskets område.

Föreningens ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att försöka förbättra villkoren vid medlemmarnas avsättning av fångster, arbeta för att fisket skall bedrivas rationellt med hänsyn till resursanvändning, tillgängliga kvoter och marknadsförutsättningar. Föreningen skall också uppmuntra till att främja ett hållbart fiske och minska fiskets miljöpåverkan, samt arbeta för att fiskprodukterna skall ha en hög kvalitét.

Våra medlemmar fiskar huvudsakligen i Skagerack, Kattegatt och Östersjön. De ekonomiskt viktigaste fiskena är havskräfta, räka och torsk, men även andra arter fångas, såsom äkta tunga, rödspotta, makrill m fl. (cirka 30 olika arter totalt).

Medlemmarna i HKPO är värdefulla leverantörer av färsk fisk och skaldjur på den lokala och regionala färskmarknaden, och bidrar genom sin fiskeriverksamhet till att bevara våra kustsamhällen levande.