Jordbruksutskottet lämnar utan åtgärd yrkandet från Miljöpartiet om förbud mot bottentrålning i skyddade områden och konstaterar: ” I fråga om bottentrålning noterar utskottet att det råder ett generellt förbud i de vatten som Sverige ensamt råder över. Undantag från förbudet har gjorts för mer selektiva och skonsamma trålredskap utifrån en bedömning av den inverkan fisket har på ekosystemet.”
Jordbruksutskottets gör alltså samma bedömning som HKPO i en skrivelse till utskottet och till flera politiker har anfört är vad som gäller vid förvaltningen av marina skyddade områden i svenskt vatten (HKPOs skrivelse kan läsas här nedan). Utskottet konstaterar vidare ” Havs- och vattenmyndigheten avslutade under 2018 ett regeringsuppdrag för att identifiera ytterligare åtgärder för att detta mål ska uppnås. Därtill påminner utskottet om att det följer av januariavtalet att regeringen har åtagit sig att arbeta för att det hållbara fisket utvecklas med åtgärder för att minska bottentrålning i känsliga områden i Sverige och EU samt för att införa ett generellt stopp för bottentrålning införs i skyddade områden. Av avtalet framgår det även att det ska kunna ges möjligheter till begränsade undantag i förvaltningsplanen och att det ska kunna införas åtgärder för att stötta de fiskare som byter redskap.”
Synpunkter på Miljöpartiets motion 2018/19:1395
Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation önskar lämna följande synpunkter på Miljöpartiets motion till riksdagen (2018/19:1395).
Först och främst anser vi att motionen visar på en okunskap och insikt i hur fisket bedrivs, något som direkt avspeglas i de två förslagen till riksdagsbeslut. (1) ”förbjuda destruktiva fiskemetoder såsom bottentrålning, med start i skyddade områden”. Samtidigt vill MP (2) ”stödja det kustnära småskaliga fisket genom att stödja utvecklingen av skonsamma och selektiva redskap”.
Miljöpartiet vill alltså först slå ihjäl merparten av det kustnära småskaliga fisket, de som fiskar med bottentrål, och sedan vill de tydligen värna om samma fiske genom att stödja en utveckling av skonsamma och selektiva redskap. Det är nämligen just dessa trålare som kan tänkas utveckla de redskap som MP vill stödja. Ett arbete som faktiskt ändå pågår i detta nu, och något som svenskt fiske har arbetat med under lång tid och som även gjort oss ledande inom området.
Snurrigare motion kan knappast läsas, och det efter bara några få rader. För Miljöpartiet kan väl knappast mena, när väl bottentrålningen är nerlagd, att stödet för utveckling ska gå till nya bättre kräftburar, ett redskap som är det mest skonsamma och selektiva som tänkas kan, men samtidigt är ett fiske som inte till närmelsevis kan ersätta ett förlorat bottentrålsfiske efter havskräfta, och alls inte kan ersätta det småskaliga räkfisket. Hur har MP tänkt här? Vilka redskap ska då förbättras? Motivering till förslaget som lämnas i motionen blir också den lika obegriplig i sammanhanget.
Vi läser vidare i motionen ”Bottentrålning utpekas som den huvudsakliga anledningen till att många långlivade och ovanliga arter minskat och försvunnit från svenska havsbottnar.” Sanningen är att insikten om de övriga, mycket större hoten mot vår havsmiljö, är bedrövligt dålig och att så kallade miljövänner av olika schatteringar och med en egen agenda tyvärr har försummat saken i decennier och istället lagt det mesta av kampanjkrutet på fiskerinäringen.
Den erfarne Havsforskaren Hans Hallbäck som under 30 år granskat bottnarna i Västerhavet med hjälp av sjöugglan Cristine intervjuades av Bohusläningen 2016 med anledning av Naturskyddsföreningens krav vid den tiden på trålfiskestopp: ”Vi har hundratals timmar film och videor som visar att varken bottnarna eller ekosystem tagit skada av bottentrålning. Då är det så klart upprörande att behöva läsa att en så väl ansedd organisation som Naturskydds-föreningen jämför muddring med bottentrålning, säger Hallbäck”. En ambitiös undersökning under många år av Gullmarsfjorden, där trålade och icke trålade områden jämfördes, visade inte heller den på stora effekter av bottentrålningen.
Yrkesfiskare är alltför väl medvetna om de betydligt större effekterna för livet på våra havsbottnar, som följer av övergödning, syrebrist och gifter. Det mest flagranta exemplen finns sedan länge i Östersjön med jättelika områden av döda eller syrefattiga bottnar. Gråsuggan, en bottenlevande art som för 10 år sedan fanns i stor mängd och var en viktig föda för torsken, är numera helt borta. 1988 dog mängder av bottenlevande djur i södra Kattegatt, vissa av dessa arter har aldrig återhämtat sig. Detta var en stor katastrof, då uppenbar för alla, men skeendet pågår faktiskt än idag, fast i mindre omfattning. T ex efter den varma sommaren 2018 med klart vatten i Kattegatt kunde fiskare efter rikliga höstregn tydligt notera tecken på syrebrist, både vid kusten och längre ut i havet. Effekten just den här gången var extra tydlig men är i olika grad vanlig under höstarna. Trots påstötningar från fisket görs det inga reella undersökning. Däremot saknas inte resurser till att ständigt bevaka fisket.
Marina skyddade områden har olika slag av skydd, allt beroende av behov. Det är alltså inte ett absolut stopp för all slags verksamhet (även om detta vore högst önskvärt vad gäller skydd mot skador från landbaserade utsläpp). Graden av skydd bedöms av HaV och av berörda Länsstyrelser. Värt notera, det är bara i ett fåtal av de mer än 300 skyddade områdena som det är tillåtet att bedriva bottentrålsfiske. I områden där det är tillåtet måste trålningen ske enbart på mjukbottnar med särskilt godkända redskap (rist, mindre och mer skonsamma trålar) samt underställt andra regleringar, utbildning mm. Det handlar alltså om en särskild förvaltning av just dessa områden.
Vi anser att författarna till motionen har fel i sak. Så som den kvarvarande hårt reglerade bottentrålningen bedrivs idag har den inte en sådan påverkan att det inte kan accepteras. All mänsklig verksamhet som pågår, vare sig i land eller till havs, påverkar givetvis miljön, så även trålning, men det får inte hindra oss att upp till ren dumhet och av dåligt underbyggda skäl stoppa en livsmedelsproduktion av våra skaldjur vilka är högt efterfrågade av svenska konsumenter (det mesta avsätts i Sverige).
Låt er inte luras av ogrundade påståenden om att bottentrålning lätt kan ersättas av andra fiskemetoder, det kommer inte att vara möjligt på långt när och är en villfarelse. Följden skulle istället bli en avsevärd import av trålfångad dansk fisk och skaldjur.
Vi vädjar till Jordbruksutskottet att förhindra motionen från att förverkligas. Om motionen skulle antas kommer det att leda till att mycket av det småskaliga fisket försvinner, och därmed även tillgång till lokalt landad kräfta och räka, levande kustsamhällen och en kulturmiljö som bofasta och besökare på Västkusten under lång tid högt har värderat.
Tommy Lang, ordförande i Havs- och Kustfiskarnas PO (HKPO)
Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation är en sammanslutning av fiskare som bedriver fiske med garn, bur och bottentrål utanför Hallandskusten, Norra Bohuslän samt i Östersjön.
Mer att läsa om HKPOs synpunkter om bottentrålnings effekter: