Fiskerforum .dk lyfter fram i en artikel den 27 februari ny brittisk forskning som vederlägger påståenden om effekter från bottentrålning. https://fiskerforum.dk/britisk-forskning-punkterer-co2-paastande-bundtrawl/
Google-översättning till svenska:
”I åratal har bottentrålning förtalats som en stor klimatbov och förstörare av havsbotten. Nu visar ny brittisk forskning att koldioxidutsläppen från trålning kan vara betydligt lägre än man tidigare trott – och att havets processer är betydligt mer komplexa.
I mer än ett decennium har bottentrålning varit i fokus. Den har anklagats för att förstöra havsbotten, utrota biologisk mångfald, eliminera fiskbestånd och, inte minst, släppa ut enorma mängder koldioxid från havsbotten.
Vissa studier har till och med hävdat att koldioxidutsläppen från bottentrålning kan jämföras med global flygtrafik.
Men nu framträder en mer nyanserad bild. Ny forskning, presenterad i Glasgow och utarbetad med bidrag från brittiska och internationella forskare, visar att de faktiska koldioxidutsläppen från bottentrålning förmodligen är betydligt lägre än man tidigare trott.
Myten om allt kol i atmosfären
Havsbotten lagrar stora mängder organiskt kol. När bottentrålar släpas över sedimenten störs en del av detta kol. Tidigare studier har ofta antagit att allt stört kol blandas in i vattenpelaren och att en stor del sedan hamnar som CO2 i atmosfären.
Den nya forskningen visar att verkligheten är mycket mer komplex. Enligt forskarna blandas endast mellan 1 och 21 procent av det störda kolet faktiskt in i vattnet – beroende på typ av trål. Och av detta bryts endast mellan 10 och 35 procent ner på ett sätt som frigör löst CO₂.
Resten sjunker tillbaka till botten.
Siffrorna i perspektiv
På den engelska sockeln uppskattas det att bottentrålar stör cirka 28 miljoner ton kol årligen. Detta motsvarar cirka 35 procent av kolförrådet i sedimenten. Men endast cirka 6 procent – motsvarande 1,6 miljoner ton – blandas faktiskt in i vattenpelaren.
Även om all denna mängd omvandlades till CO2 och släpps ut i atmosfären – vilket forskarna anser osannolikt – skulle det motsvara utsläppen från cirka 4,2 miljoner fossildrivna bilar per år.
De nya beräkningarna indikerar dock att de faktiska utsläppen är betydligt lägre. För engelska vatten och hela den brittiska ekonomiska zonen uppskattas den maximala potentiella utsläppen vara mindre än 330–620 kiloton kol per år – motsvarande 1,21–2,28 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Detta är betydligt lägre än de siffror som tidigare lagts fram i den offentliga debatten.
Havet är inte en enkel maskin
Forskarna betonar att havets kolcykel styrs av komplexa processer:
Havströmmar
Temperaturvariationer
Kemiska reaktioner
Biologisk aktivitet i vattenpelaren
Mycket av det så kallade ”reaktiva” kolet oxideras inte innan det återavsätts på havsbotten. Och även när kol bryts ner kan det inte direkt kopplas till ökat koldioxidutbyte med atmosfären. Detta betyder inte att bottentrålning inte påverkar havsbotten. Men det betyder att sambandet mellan trålning och klimatförändringar inte är så enkelt som det ofta har framställts.
En bredare miljödebatt
Debatten om den marina miljön har i många år haft bottentrålning som den främsta boven i dramat.
Men forskning tyder på att den marina miljön påverkas av många påtryckningsfaktorer:
Klimatförändringar
Uppvärmning av havet
Försurning
Näringsutsläpp
Andra mänskliga aktiviteter
Bottentrålning är en faktor – men knappast den enda eller nödvändigtvis den största när det gäller koldioxidutsläpp.
Behov av mer precis kunskap
Forskare efterlyser nu:
Bättre kartläggning av kol i sediment
Mer exakta data om redskapstyper och penetrationsdjup
Gemensam metod för att bedöma mänsklig påverkan
Syftet är att skapa en mer enhetlig och kunskapsbaserad bedömning, inte bara av trålning, utan även av andra aktiviteter till sjöss.
I åratal har bottentrålning utpekats som en stor klimatbov och förstörare av havsbotten. Nu visar ny brittisk forskning att koldioxidutsläppen från trålning kan vara betydligt mindre än man tidigare antagit – och att havets processer är betydligt mer komplexa. ögonblicksbild
En paradox i miljödebatten
Paradoxen är tydlig:
I åratal har bottentrålning framställts som en av de största klimatbovarna i den marina miljön. Nu visar ny forskning att koldioxideffekten kan vara betydligt mindre än man antagit – och att havets naturliga processer spelar en mycket större roll än vad debatten har gett intryck av. För fisket innebär detta inte friskrivning från miljöansvar.
Men det betyder att diskussionen om den marina miljön och klimatet bör baseras på aktuell och nyanserad forskning, inte på förenklade antaganden. Och kanske är det dags att titta på hela belastningen på havet – inte bara trålen.
Du kan läsa hela den brittiska rapporten från CEFAS (Centre for Environment Fisheries & Aquaculture Science) här: English seabed sediment carbon storage”